Det är klart att vinsterna måste få dröja, men är inte det här citatet ganska kul? ”Visst vi går med förlust, men viktigast är att vi visat att affärsmodellen fungerar.”
Att granskningen sker blir en bekräftelse på att något är fel. När resultatet publiceras kommer det att ifrågasättas med hänvisning till att det är FN som tillsatt utredningen. Mark my words.
”Varför kränka vanliga muslimer?”, undrar S-kvinnornas Nalin Pekgul. Hon känner sig sårad av att Muhammed avbildas som rondellhund eftersom hunden är ”oren” för muslimer. Eftersom jag i egenskap av hundägare har utvecklat ett starkt känslomässigt band till en av dessa ”orena” varelser känner jag mig i min tur vagt sårad över denna etikett på min vän, som dock är helt ovetande över det förakt Nalin Pekgul och andra muslimer känner för honom. Obekymrat fortsätter han att överösa mig med svansviftande kärlek för att jag gör sådana naturliga saker som att komma hem till honom eller ta med honom ut på promenad.
Pekgul är bekymrad över att muslimer blandas ihop med terrorister: ”Muslimska extremister tolkar islam på samma sätt som andra extremister i andra tider och på andra platser förvrängt andra ideologier och trosföreställningar.” Det är en bekväm analogi, men när hon utvecklar sitt resonemang blir det tydligt att hennes avståndstagande från extremism och terrorism främst gäller metoderna – upprördheten över att någon vågar framställa hennes heliga profet som oren delar hon.
Vi som är muslimer måste inom demokratins ramar vara beredda att visa vår upprördhet i de länder där vi nu lever. Vi får aldrig låta vår religion kapas av extremister som är motståndare till demokrati, yttrandefrihet och jämställdhet.
Och visst står det anhängare av både islam eller vilka andra religioner det vara må fritt att uppröras av Vilks skisser, Ecce Homo-utställningar eller andra ”kränkningar”, men vore det inte intressant även för de religiösa att fundera över var den här känsligheten kommer ifrån? För faktum är ju att frågan om yttrandefrihet inte verkar helt okomplicerad heller för muslimer som likt Pekgul ”står för ett sekulärt samhälle och inte vill blanda ihop religion och politik”. Att hon alls blandar in begreppet hets mot folkgrupp i diskussionen öppnar för glidningar som är smått obehagliga. På något sätt blir det en variant av ”blame the victim” när hon säger att Muhammedteckningarna blir ett vapen för fundamentalisterna:
– De får ytterligare en chans att säga ”titta hur de behandlar er här”. Vilks har försvagat alla de muslimer som slåss för yttrandefrihet och demokrati, säger Pekgul.
På samma sätt är SvD:s Stefan Eklunds fråga ”Vad gör Lars Vilks med sin frihet?” fel ställd vid fel tidpunkt. För det ska Stefan Eklund i sin roll som kulturchef högaktningsfullt skita i.
Att Lars Vilks bygger sitt varumärke genom den här affären är uppenbart sedan åratal och knappast något att uppröras över. Jag kan inte särskilt mycket om konst men om konstens värde på något sätt kan bedömas genom dess grad av angelägenhet i samhällsdebatten är Vilks slarviga och fula teckning de senaste årens viktigaste svenska verk.
Michael Tobis skriver skarpa saker om journalistiken: ”The solution is for trained scientists to learn to write, not for journalists to learn to explain science. They are culturally misaligned. They do not report the facts. They report people’s opinions about the facts. But the physical world is not swayed by clusters of opinion. It is time to reinvent journalism altogether.”
Jag erkänner att jag själv har snöat in på marknaden som drivare av förändring. Osäker på om Lipow har rätt här, men det är värt att fundera på i vilket fall som helst.
Rejäla utmaningar för UNFCCC. Klyftan mellan USA å ena sidan och Kina och Indien å den andra verkar faktiskt omöjlig att överbrygga. Det kommer att finnas mycket att blogga om det närmaste året.
Inga nyheter egentligen, men alltid intressant att få sånt här bättre kvantifierat. Jag får i sammanhanget anledning att återvända till mitt vansinniga förslag på miljötullar.
”From a public policy standpoint, it’s time to get off the question of, ‘Are there real and serious effects?’ That’s been answered and answered repeatedly,” Anderson said. ”It’s now time to move on to a more constructive question like, ‘How do we make it easier for parents — within the limits of culture, society and law — to provide a healthier childhood for their kids?’”
Jag måste skriva ut och läsa ordentligt. Jobbigt men viktigt – lånegarantierna är i mina ögon en betydligt större risk hos kärnkraften än radioaktivitet.
Behovet av backupkraft till vind- och solkraft är överdrivet, enligt den här undersökningen. Tunga motargument mot nejsägarna till förnyelsebar energi.
Det är alltid lite obehagligt att psykologisera över meningsmotståndaren, men det är naturligtvis inte vettigt att undvika det helt och hållet. Monbiot når fram till en nedslående slutsats: ”Perhaps we have to accept that there is no simple solution to public disbelief in science. The battle over climate change suggests that the more clearly you spell the problem out, the more you turn people away. If they don’t want to know, nothing and no one will reach them. There goes my life’s work.”
Andy Revkin tar upp diskussionen om det är rätt eller fel för forskarna att besvara attackerna. Mitt svar från läktaren är att det – rätt eller fel – är nödvändigt.
Det är knappast särskilt konstigt. Färre kvinnor än män har något att vinna på högerpolitik, och framför allt är det färre kvinnor som felaktigt inbillar sig att de har något att vinna på den.
För er som inte omedelbart känner igen namnet är Naomi Oreskes en av de mer tongivande vetenskapshistorikerna inom klimatområdet. Hon ligger bakom den omtalade undersökningen som visade hur stark den vetenskapliga konsensusen är i klimatfrågan, Beyond The Ivory Tower. Nu är hon aktuell med boken Merchants of Doubt.
Jag har inte hunnit med hela föreläsningen än, men av vad jag sett verkar det vara väl använd tid.
Trist att DN:s ledarredaktion lyckas röra till det så:
I slutet av förra året visade en e-postläcka att forskare som ingått i panelen försökt dölja uppgifter som talar mot IPCC:s tolkning av klimatförändringarna.
Det var med stor sannolikhet ett dataintrång och ingen ”läcka”, och nej, forskarna försökte inte dölja uppgifter som talar mot IPCC:s tolkning av klimatförändringarna. [...]
Keep your eye on the ball
Svenska pseudoskeptikerna Stockholmsinitiativet får sina femton minuter i det internationella rampljuset. Connolley drar ner brallorna på Göran Ahlgren.
Is the UK subsidy for solar PV a good use of scarce funds?
Chris Goodall räknar: ”Without large subsidy or huge increases in the future prices of electricity, solar panels are a terrible investment.”
DN:s nya strategi med hård ransonering av pappersmaterialet på nätet märks allt tydligare. Det är symptomatiskt att kulturdelens stort uppslagna inlägg i konservatismdebatten av Johan Tralau inte finns på nätet och alltså inte går att länka till. Uppmuntrar inte riktigt debatt.
Inte heller papperstidningens huvudnyhet om de illavarslande arktiska metanutsläppen har redaktionen funnit för gott att [...]
Den högerns idédebatt som rasar i Svenska Dagbladets kulturdel och annorstädes går till stor del över mitt huvud, men jag tycker (som vanligt) att Johan Norberg är redig och resonlig i sitt inlägg:
Vi är helt enkelt tillbaka i den gamla konflikten mellan liberalism och konservatism. Historiskt är de förstås motsatser. Det var liberaler som rev [...]
