Intressant i DN i dag om det genombrott i fusionsforskningen som verkar vara på väg – eller kanske redan har skett. Jag ser gärna en rejäl satsning på fusionskraft parallellt med GenIV-kärnkraft, men det är viktigt att komma ihåg att båda teknikerna ligger flera årtionden in i framtiden. Det som finns att tillgå de närmaste åren är förnyelsebar energi, och för att den ska få genomslag behövs ett globalt pris på växthusgasutsläpp. Hört det förr?

Fortfarande efterlyser jag alltså att miljörörelsen – och främst Miljöpartiet – omprövar sitt motstånd mot kärnkraften, ett motstånd som baseras på hur kärnkraften såg ut för många årtionden sedan. Kan fungerande fusionskraft häva den förbannelsen?

Den avsiktsförklaring om att undersöka möjligheterna att anlägga enorma solvärmekraftanläggningar i Nordafrika och Mellanöstern som tolv europeiska företag, bland dem E.on och ABB, presenterade igår skapar viss uppståndelse. Med tanke på prislappen på 400 miljarder euro är det inte svårt att förstå.

Enligt Grist varnar tyska Handelsblatt för ekokolonialism. Maggie Thauersköld på The Climate Scam lanserar det ”nya”ordet ”energikolonialism” för sina läsare. Med tanke på vilka länder oljan kommer ifrån är det svårt att se företeelsen som särskilt ny, men det är ju välbekant att förnybar energi river upp känslostormar som kan fördunkla omdömet hos så kallade ”skeptiker”. Bland kommentarerna hörs också det förutsägbara kraxandet om å ena sidan exploatering av de fattiga afrikanerna, å andra sidan faran i att anförtro de opålitliga afrikanerna uppgiften att förse västvärlden med energi (återigen: oljan …?).

Det handlar i vilket fall som helst inte bara om att leda el till Europa utan också om att täcka större delen av de nordafrikanska ländernas eget energibehov.

I motsats till exempelvis CCS, som Vattenfall hänger upp så mycket av sin framtid på, verkar det här projektet bygga på teknik som finns tillgänglig i kommersiell skala redan i dag.

Det lovar gott.

Kan en rejäl knuff för kärnenergi vara ett sätt att samla stöd för klimatlagstiftningen i den amerikanska senaten? Grists Kate Sheppard spekulerar i de banorna efter gårdagens hearing i senatens miljöutskott. Många republikaner hänger i och för sig fortfarande kvar vid gamla trötta ”skeptiska” frågeställningar, skriver hon.

But for a handful of Republican senators on the committee, the role of nuclear power in the bill will be a significant deal-maker (or breaker, perhaps). Lamar Alexander (R-Tenn.) and Mike Crapo (R-Idaho) both indicated that support for nuclear energy would be major factors. “For the next 20 years if we really want to deal with global warming, we only have one option … to double nuclear power plants,” said Alexander.

Energiminister Steven Chu höll med om att kärnkraften kommer att bli en vital del av framtidens energimix och påpekade att hans departement har gjort det lättare att få lånegarantier för nya kärnkraft.

Steven Chu har också sett till att projektet med långtidsförvaring av kärnkraftsavfall i Yucca Mountain har avbrutits. I stället vill han utveckla tekniken för att ”bränna” det högaktiva avfallet i snabba breedreaktorer. Kontrasten mot Sverige, där Svensk kärnbränslehantering slutligt bestämt sig för att gräva ned det svenska avfallet, är tydlig. Och sorglig för vår del, men det är bara att hoppas att vi hinner riva upp beslutet innan den värdefulla tillgång som kärnavfallet faktiskt är förvandlas till en säkerhetsrisk i 100 000 år.

Steven Chu har för resten också skurit ner utvecklingen av den hiskeligt ineffektiva tekniken för vätgasdrivna bilar. Kan man annat än gilla en sådan man?

Vindkraftverk väcker starka känslor och somliga tvivlar också på att de över huvud taget kan spela någon större roll för elproduktionen. Dessa farhågor verkar vara överdrivna, om man ska tro på en studie som publiceras i PNAS i dag.

Ett globalt nätverk av landbaserade 2,5-megawatts vindkraftverk, begränsade till skogs- och isfria, ickeurbana områden, kan generera 40 gånger världens nuvarande elkonsumtion, motsvarande fem gånger den totala energikonsumtionen, vid en verkningsgrad på 20 procent.

Vindkraftens stora problem är som bekant att det inte alltid blåser. Men om det inte blåser på en plats blåser det ofta på en annan. Författarna har studerat korrelationen mellan tre regioner i Montana, Minnesota och Texas och funnit att den är låg (det vill säga att det blåser i ett område när det är vindstilla i ett annat) under oktober till och med mars, men hög under sommarmånaderna, och då är behovet av ersättningskraft alltså större.

USA är på gång. På tisdagen, ungefär samtidigt som Barack Obama landade i London för G20-mötet, presenterade representanthusets energi- och handelsutskott ett utkast till ett lagförslag med den slagkraftiga förkortningen ACES – The American Clean Energy and Security Act of 2009.

Lagförslaget har som mål att skära ner USA:s växthusgasutsläpp med 83 procent under 2005 års nivå till 2050. Delmålen på kortare sikt är en 20-procentig minskning till 2020 och en minskning med 42 procent till 2030.

Kärnan i förslaget är ett system för handel med utsläppsrätter. Obama sade upprepade gånger under presidentvalskampanjen i höstas att det är viktigt att alla utsläppsrätter auktioneras ut – väl medveten om att den europeiska utsläppshandelssystemets största fel är att företag fick fler utsläppsrätter än de behövde till skänks och sedan kunde sälja dem med god vinst samtidigt som man höjde energipriserna. Representanthusets lagförslag tar dock inte ställlning i frågan om auktionering eller gratisutdelning.

Utkastet ska nu först behandlas i utskottet innan det blir omröstning i representanthuset, och därefter ska senaten ta ställning till förslaget. Många bedömare är skeptiska till möjligheterna att anta lagen före klimattoppmötet i Köpenhamn i december. Ett som är säkert är i alla fal att den färdiga lagen kommer att skilja sig en hel del från detta det första utkastet.

Vattenfall svarar på Uppsalainitiativets debattartikel på Newsmill. Biträdande presschef Edvard Lind skriver bland annat att företaget räknar med att ha CCS (koldioxidavskiljning och lagring) i kommersiell drift runt 2020. Vattenfall efterlyser också ett globalt pris på utsläppsrätter och i det är det bara att instämma.

Uppsalainitiativet kommer att svara på Newsmill inom kort.

Sven Kullander, professor i högenergifysik, och Dick Hedberg, fil dr i kvartärgeologi, båda vid Kungliga Vetenskapsakademin, svarar i dag Svenska Naturskyddsföreningen om kärnkraften på Svenska Dagbladets Brännpunkt. Kort, koncist och intelligent.

För vidare läsning om framtidens kärnkraft rekommenderar jag Brave New Climate.

Oppositionens energiöverenskommelse innehåller tyvärr inte mycket nytt. DN:s, Svenskans och Aftonbladets rubriksättare försöker förstås antyda en början till omsvänging i kärnkraftsfrågan, men i realiteten verkar det vara precis tvärtom. Att kärnkraften ska finnas kvar tills den kan ersättas är något av en truism, men om avveckling ska prövas varje mandatperiod stängs dörren till utbyggnad effektivt, och därmed står vi kvar på samma plätt som 1980.

Visst är det en reträtt för V och MP, men i praktiken handlar det för deras del mest om att plocka ner några plakat.

Klimat- och energifrågan kommer att vara den absolut viktigaste på lite längre sikt, och vänsteralliansen misslyckas totalt med att presentera en engagerande vision. Det gröna folkhemmet är förvillande likt Sverige av i dag – men med timvis mätning av hushållens energiförbrukning.

Av den en gång rätt kryddiga rödgröna röran har det numera mest blivit en grå sörja. Inte utan att man förstår Birger Schlaug …

Uppdatering: DN kommenterar på ledarplats. Liksom Expressen.Jag håller med om i stort sett allt. Jösses.

Uppsalainitiativet har en debattartikel på Newsmill om hur Vattenfalls kolkraft i Europa skämmer bilden av Sverige som miljönation.

Uppdatering: En av poängerna i artikeln är att Barack Obamas handlngskraft i miljöfrågorna sätter ett exempel värt att följa. Denna handlingskraft finns även i det lilla formatet vilket konkretiseras i SvD.

Läs och milla!

Som kärnkraftsförespråkare är det förstås frustrerande att se att alla svenska kommuner som tagit ställning till uranbrytning har ställt sig avvisande. Visst kan det finnas legitima betänkligheter vad gäller miljöhänsyn – det gör det ju med all gruvdrift – men uppenbart här är att det främst handlar om motstånd mot kärnkraft och, vilket är helt galet, mot kärnvapen. Eftersom varken energi- eller säkerhetspolitiken är kommunala frågor är det självklart att kommunernas vetorätt mot uranbrytning bör avskaffas. Snarast.

Andra bloggar om uranbrytning, kärnkraft, kommunalt veto