”Vi har tre val: Riskreducering, anpassning eller lidande. Vi kommer att få en del av alla tre. Frågan är vilken mix det ska bli. Ju mer riskreducering vi genomför, deso mindre anpassning kommer att bli nödvändig och desto mindre lidande kommer det att bli.”
Ungefär så uttrycker Barack Obamas vetenskapsrådgivare John Holdren om hur världen bör förhålla sig till klimathotet. Joe Romm påpekar att verklig anpassning är politiskt minst lika svårsåld som riskreducering, men betydligt dyrare och inte lika effektiv.
En för aning om detta ser vi i Pakistan, där lidandet är långt ifrån över. Den anpassning som krävs för att nästa monstermonsun inte ska få liknande konsekvenser är svår att föreställa sig, och troligast är att det även nästa gång blir alternativet ”lidande” som blir gällande. Men med fortsatt uppvärmning blir extremhändelserna både mer frekventa och mer extrema, och både lidandet och kostnaderna för anpassning kommer att öka i motsvarande grad.
Det är övermåttan sorgligt att vi fortfarande är så långt ifrån en meningsfull global överenskommelse om riskreducering.
