Mer valångest – ska jag bli moderat?

by Anders Emretsson on 2010-08-04

I en diskussion på Facebook råkade jag formulera några av mina tankar inför riksdagsvalet, och det kan väl lika gärna bli ett blogginlägg också. Ungefär så här tänker jag:

Skadan av det borgerliga maktinnehavet är redan skedd. Försvagade fack, svältfödd offentlig sektor, ökad ojämlikhet, ideologiskt motiverade privatiseringar, vård och skola fyllda av lycksökare. Etcetera.

Men det kan inte bara till liten del göras ogjort och när konjunkturen är på väg uppåt spelar allt detta faktiskt mindre roll. Det som är viktigast under de närmaste fyra åren är en pragmatisk klimat- och energipolitik, och här är det de rödgrönas ideologiska fördunkling som är den stora faran.

Här menar jag främst:

  1. Oviljan att satsa omställningspengarna där de gör störst nytta (utomlands).
  2. Den huvudlösa överbudspolitiken vad gäller utsläppsminskningar i Sverige.
    Punkt 1 och 2 i kombination resulterar i koldioxidläckage och i slutänden ökade globala utsläpp.
  3. Avvecklingskravet på en energikälla som kommer att vara absolut nödvändig för att möta klimatkrisen (ni vet nog vilken).

Alltså överväger jag att – trots att det enligt de kompasser jag konsulterat är ett av mina sistahandsval – rösta på Moderaterna (det mest pragmatiska av de borgerliga partierna).

Om jag verkligen kan förmå mig till detta är dock fortfarande tveksamt.

  • kimbergstrm

    Ett annat sätt att se på det där med underlag är att det skulle för mig vara trovärdigare om ekonomer (man ska aldrig generalisera …) medgav att det nästan alltid finns faktorer som inte går eller inte kunnat räknas in och därför överdimensionerar modellerna. Men min bild är att man alltid utgår från att man räknat in allt och gör den snävaste möjliga kalkylen efter det. Det kan jag tänka mig rimligen beror på att det i princip alltid är någon annan som tar kostnaderna för externaliteterna. I detta fal finns det dock ingen annan som kan ta kostnaderna för externaliteterna, vi kommer att få dem hur vi än vrider och vänder på oss, och att merkostnaderna i slutändan ökar ganska drastiskt för varje förbisedd externalitet. Därför kan jag tycka att det vore rationellt att ta i en del extra utöver vad man kan räkna med för att slippa den rätt kraftiga ränta (eller vad man ska kalla det för) som annars kommer som ett brev på posten. Men jag har inte hört många ekonomer förespråka detta.

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Intressant citat från dagens DN som på nåt sätt känns relevant:

    ”De som försvarar ekonomisk tillväxt, det vill säga 99 procent av det politiska etablissemanget, brukar hävda att länder med hög BNP per capita har lättare att föra en progressiv miljöpolitik, ­eftersom de har mer pengar att lägga på miljöpolitiska åtgärder. Men jämför man kurvan för världens globala BNP-ökning de senaste två århundradena med kurvorna för utsläpp av växthusgaser, vattenanvändning, utfiskning, antalet motorfordon, skogsskövling och artutrotning ser man snarare att tillväxten går hand i hand med massförstörelsen av människans livsbetingelser.”

  • http://emretsson.net Anders Emretsson

    En kort och tråkig kommentar till de premisser du formulerar i inledningen: Jag får erkänna att jag bedömer utsikterna att sänka de globala utsläppen till 0-20 procent av dagens nivå på 10-20 år som obefintliga. Som du säkert vet handlar de överenskommelser som i dag är så förtvivlat svåra att driva igenom om upp till 30 procent i i -länderna fram till 2020, och en halvering av de globala utsläppen till 2050.

    Återkommer till några av de övriga punkterna.

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Marcus,

    När det gäller skattningar och så är det här förvisso inte en källa, men ganska relevant för diskussionen om huruvida folk kan göra rationella val. Är du intresserad och har en dropbox kan du få se serien också/istället.

    http://campfire.theoildrum.com/node/5598

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Den här säger en del om hur usla vi är på att sätta vettiga relativa värden på sånt som ligger framför ögonen och sånt som ligger en bit in i framtiden:

    (Living for the Moment while Devaluing the Future)

    http://www.theoildrum.com/node/2592

  • Jan Wiklund

    Moderaterna pragmatiska???! När det gäller privatbilismen – ett stort klimatpolitiskt problem – är de väl det mest ideologiskt drivna partiet av alla.
    I en storstad som Stockholm skulle det t.ex. utmärkt väl gå att lägga hela mer eller mindre hela infrastrukturinvesteringarna på spårtrafik. Men det är som bekant inte vad moderaterna vill, de vill satsa på motorvägar. Vilket bidrar till utglesning, ökad pendling och därför mer utsläpp.
    Oppositionen vill åtminstone folkomrösta om saken och är således mer pragmatiska i den frågan.

    Vidare kan man ifrågasätta det pragmatiska i attityden ”vi ska inte ändra oss, det är dom som ska ändra sig”. Det är knappast en attityd som väcker förtroende hos andra.

  • http://www.alternativstad.nu Jan Wiklund

    Men snälla Anders: På vilket sätt att det pragmatiskt att hävda att kineserna ska ändra sig men inte vi?

    Gör det dem mer angelägna? Kommer det inte bara att låsa fast dom i en tjurig attityd att ”om ni fortsätter att bränna olja har vi också rätt att göra det”?

    Observera: Jag pratar inte moral. Jag bara hävdar att det är oerhört mycket mer effektivt att säga ”följ mig” än att säga ”gör som jag säger, inte som jag gör”.

  • http://emretsson.net Anders Emretsson

    Jo, jag erkänner att det faktum att Moderaterna har bundit sig vid masten i frågan om Förbifart Stockholm gör dem svåra eller omöjliga att rösta på. Att sossarna vill folkomrösta om frågan ser jag faktiskt mest som politisk feghet vilket diskvaificerar dem också.

    Däremot vill jag ifrågasätta om användning av Kyotoprotokollets flexibla mekanismer verkligen går att översätta med ”vi ska inte ändra oss, det är dom som ska ändra sig”.

  • http://emretsson.net Anders Emretsson

    I och för sig. Men det är oerhört mycket mer effektivt att säga ”bygg inte det här kolkraftverket, jag betalar mellanskillnaden till en vindfarm” än att säga ”bygg gärna det här kolkraftverket, jag investerar en massa miljoner i att göra vår koldioxidsnåla produktion i Sverige ännu några procent mer koldioxidsnål”.

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Alltså, att diskutera huruvida det är vi eller kineserna som ska ändra sig är ju endera bara en rökridå eller ofantligt oinformerat. Kineserna OCH vi måste ändra på oss. Det vore väl bra om politikerna diskuterade detta istället. Finns det några som gör det?

  • Anonym

    Hej igen och ursäkta ett sent svar. Jag trodde jag hade kryssat i en ruta på min Disqusprofil som skulle göra att jag fick ett mail när jag fick ett svar i denna tråd. Men det verkar inte ha funkat, så därför trodde jag inte du svarat, fast nu ser jag att du gjort det. I vilket fall så kan jag bara nämna att jag inte bestrider de resultat som beteendeekonomin kommit fram till och som visar att människan är begränsat rationell i vissa specifika situationer. Läste nyligen en läsvärd bok om det som flera här säkert skulle gilla: http://www.amazon.com/Predictably-Irrational-Hidden-Forces-Decisions/dp/006135323X

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Um, nu verkar ju beteendekonomin ha vissa problem också ;-)

    Jag tyckte den här var rätt intressant (av en ekonom dessutom):

    http://www.nea.org/assets/docs/HE/TA09EconomistGalbraith.pdf

    Och den här:

    http://www.iasc-culture.org/publications_article_2010_Summer_mirowski.php

    När vi nu är inne på ekonomer …

  • Anonym

    Tack för lästipsen! Jag är verkligen inte särskilt insatt i beteendeekonomi annat som intresserad lekman, men jag håller med om att de verkar ha vissa problem de med. Ffa kanske med att omsätta sina experimentella fynd på riktiga marknader, samt ta effekterna av institutioner i beaktande.

    Här är två blogginlägg som tar upp detta: http://nonicoclolasos.wordpress.com/2008/02/18/kritik-av-behavioral-economics/

    http://nonicoclolasos.wordpress.com/2010/03/11/ekonomipristagare-om-beteendeekonomi/

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Umm … Om Sverige nu vore koldioxidsnålt.

  • http://emretsson.net Anders Emretsson
  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Ahh, jag tyckte du sa produktion ;-)

  • http://emretsson.net Anders Emretsson

    Har du ett bättre mått?

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    det beror ju på vad vi vill mäta. Men när det gäller det där måttet så är ju en försvarlig del av Sveriges BNP tjänster och inte produktion. Och en stor del av den produktion som vi konsumerar för våra ganska många pengar produceras i … Kina. Jag tycker att ett relevantare mått är CO2 per capita. Då kan vi börja bena i var dina och mina CO2-utsläpp kommer ifrån. En del av dem kommer givetvis från Kina då, och då kan ju en tanke vara att hjälpa dem att minska där. Men jag tror ju att en majoritet av svenskarnas CO2-utsläpp finns på andra ställen. Typ bilen, biffen och bostaden. Vi har stora bilar (världens största, typ) som vi kör mycket, vi äter massor med kött och mat som är långväga transporterat och vi har bostäder som är relativt sett brutalt stora, i ett kallt klimat dessutom. Och så Thailand, weekendresan till London och de ”nödvändiga” jobbflygresorna då.

    Att säga att vi inte ska ta tag i det (och nu, inte i en ospecificerad framtid) har jag svårt att komma ifrån, av flera skäl. Ett är rättviseskäl, som Olle bland annat diskuterat här på bloggen. Ett annat är att det inte finns minsta chans att nå de utsläppsnivåer vi behöver (i slutändan högst noll givetvis) om vi inte gör det.

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Jag kan ju också tycka att det är ganska självklart att de politiska partier som inte vill att vi gör något använder sig av mått som visar att Sverige redan är jätteduktiga, och blundar för att det i princip inte finns något folk som orsakar så mycket koldioxidutsläpp per capita som svenskarna. Som man frågar får man svar, eller kanske snarare vet man vad man vill ha för svar är det lättare att ställa rätt fråga.

  • http://emretsson.net Anders Emretsson

    Du slirar ifrån ämnet. Köttkonsumtion och Thailandsresor är irrelevanta när vi diskuterar koldioxidintensitet i industrin. Och visst utgörs en stor del av Sveriges BNP av tjänsteproduktion, men faktum kvarstår är att vår ekonomi är kraftigt exportorienterad. Att vi importerar koldioxidutsläpp i form av varor från t ex Kina är just min poäng.

  • http://emretsson.net Anders Emretsson

    Ingen vinner på överdrifter. Sverige ligger på ungefär 60:e plats och har cirka en fjärdedel av tex USA:s eller Luxemburgs per capita-utsläpp.

    Om nu svensk industri faktiskt är ganska duktig finns det som jag ser det ingen anledning att hävda något annat. Vilket förstås inte betyder att vi kan luta oss tillbaka och inte göra mer.

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Jo, men den importen är bara en del. Även om vi eliminerade 100 procent av den koldioxidbelastning vi importerar från Kina skulle vi vara långt ifrån vårt utsläppsmål. Och det är väl rimligen de ustläpp vi orsakar som är huvudmålet med en diskussion som denna? (Jag kan tycka att pratet om ”koldioxidintensitet” är det verkliga slirandet. Man har hittat ett mått som inte mäter det man bör mäta och där reslutatet ”råkar” vara positivt.) Jag skulle också vilja se mått på det där med ”kraftigt exportorienterad”. I förhållande till vad? Andra länder? Säkert. Men vill du med detta också påstå att en majoritet av våra utsläpp inte uppkommer genom val som svenskar gör i Sverige?

    Jag kan konstra med en motfråga också (som pyrt lite under ytan på diskussionen här): Hur ser du att vi ska komma ner till ett nollutsläpp utan åtgärder i Sverige?

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Jag antar att du syftar på sveriges utsläpp på 5,9 (typ) ton per capita och år? Det är ju precis det jag menar. _Sveriges_ utsläpp är 5,9 ton per capita och år, men _svenskens_ utsläpp är nästan det dubbla.

    http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-5903-3.pdf

    Visst, svensk _industri_ är duktig. Men svenskens utsläpp är bra mycket mer än industri. Jag skulle tippa att svenskens utsläpp även om den svenska industrin skulle ha noll utsläpp är större än exempelvis en kines utsläpp.

    Visst handlade frågan ursprungligen om huruvida det är okej att i detta val gå till val på att det räcker att investera i utsläppsminskningar i _andra_ länder? Och alltså att vi i Sverige egentligen inte behöver göra något. Just nu i alla fall.

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Men nej, jag tänker definitivt inte förneka att just USA och Luxemburg är sämre än Sverige (och amerikanser och luxemurgare sämre än svenskar) på förmodligen vartenda sätt i denna fråga :-)

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    En sista kommentar och hänsvisning om detta (för dagen :-) ). Enligt denna ligger svenskens koldioxidbelastning på ca 12 ton per år:

    http://www.ima.kth.se/eng/respublic/CO2_utslaepp_import_konsumtion.pdf

    Det visar sig dessutom at Kina inte är en av de största spelarna när det gäller svenskens koldioxidbelastning.

    ”En betydande del av de utsläpp som orsakas av vår import sker inom EU, knappt 70 procent. Andra länder i världen med avsevärda utsläpp till följd av vår import är Ryssland, Norge, Kina och USA. Import av fossila bränslen och el står för 17 procent av utsläppen av koldioxid från importen. Då är det alltså bara utsläpp från produktionen som räknats in medan utsläppen från själva förbränningen inte medräknats.”

  • http://emretsson.net Anders Emretsson

    Jag kan bara konstatera att dessa siffror stärker min tes att varuproduktionen i Sverige är (i en internationell jämförelse) väldigt utsläppseffektiv.

  • http://emretsson.net Anders Emretsson

    Kim frågar: ”Hur ser du att vi ska komma ner till ett nollutsläpp utan åtgärder i Sverige?”

    Vilket är en fråga av typen ”har du slutat slå din fru” för jag har mig veterligen aldrig förespråkat att man inte ska vidta åtgärder i Sverige.

    Om jag ändå ska besvara den seriöst menar jag att de viktigaste åtgärderna för att sänka växthusgasutsläppen i Sverige är:

    1) Hårdare regler för att sänka energiförbrukningen i nya och gamla byggnader (och att på något årtiondes sikt alla nybyggda hus ska vara passivhus).

    2) Gradvis höjda koldioxidskatter med målet att helt fasa ut fossila bränslen både för uppvärmning och transporter till ca 2040.

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Jag skulle gärna se att du utvecklade detta, eftersom jag inte riktigt ser sambandet. Sen är väl huvudfrågan om det innebär att vi inte ska göra något _i Sverige_? Betyder att vi har en effektiv varuproduktion (om vi nu har det, jag misstänker att vi huvudsakligen har en energiproduktion som släpper ut lite CO2) att våra Thailandsresor, vår globalt sett väldigt höga köttkonsumtion och våra rekordstora bilar är helt OK? Dvs är det faktum att Kinas industriproduktion släpper ut mycket CO2 ett tillräckligt argument för att vi inte ska minska utsläppen på hemmaplan? Jag vill tycka att jag ställt den frågan ganska rakt flera gånger och att du aldrig svarat på den … ;-)

  • http://tvarskadat.wordpress.com Kim Bergström

    Läste inte detta (slarvigt …) innan jag skrev ovanstående. Skulle dock vara intressant att höra en utveckling av hur detta förhåller sig till ditt ogillande av ”Den huvudlösa överbudspolitiken vad gäller utsläppsminskningar i Sverige”, om vi nu är överens om att utsläppen som orsakas i Sverige och av svenskar kraftigt måste minska?

  • http://emretsson.net Anders Emretsson

    Det jag anser (eller tror, snarare) är viktigt är att vi i Sverige är försiktiga med att ställa betydligt högre krav på vår industri än vad omvärlden ställer på sin, och att svenska företag åtminstone till en början kan använda sig av de flexibla mekanismerna fullt ut. Detta för att undvika koldioxidläckage.

    Bostäder och transporter å sin sida kan inte fly utomlands på samma sätt och kan därmed, lite cyniskt, behandlas tuffare i utsläppshänseende.

    I den rödgröna retoriken har – vad jag har uppfattat – risken för koldioxidläckage negligerats och sådan diskussion överröstats av ett upptrissande av procentsatser.

Previous post:

Next post: