Eva Franchell skriver på Aftonbladets ledarsida om hur ”De urkonservativa lever i förnekelse”. Artikeln pekar korrekt på att IPCC:s problem inte är den felaktiga uppskattningen av avsmältningstakten för Himalayas glaciärer, utan det sätt på vilket organisationens ledning agerade när felet uppdagades. Arrogans och senfärdighet har givit klimathotsförnekarna oförtjänt uppmärksamhet.
Mest känd inom den svenska förnekarrörelsen är troligen Maggie Thauersköld Crusell, som förutom sitt bloggande på The Climate Scam även skriver krönikor för högerkristna Världen Idag. Med det som bakgrund ställer Aftonbladet frågan om vilka kopplingar det finns mellan svenska klimathotsförnekare och amerikansk kristen höger.
Några sådana kopplingar har jag inte sett belägg för, och jag tycker inte heller att detta är den viktigaste frågan just nu. Det är inte främst på vetenskapsfientliga bloggar utan i riksmedier som svenska folket möter klimathotsförnekarna.
Genom att i förbigående citera rubriken från Elisabet Höglunds krönika härom dagen lyckas Eva Franchell sortera in Höglund i förnekarfacket utan att bryta mot hederskoden att inte kritisera en kollega på samma tidning, men lite mer klarspråk skulle vara på sin plats. Svenska – och utländska – medier har misslyckats grovt med att skildra klimatfrågan på ett rättvist sätt och i stället hukat bakom den föregivna journalistiska skyldigheten att ”låta båda sidor komma till tals”.
Det är det haveriet i slow motion vi nu bevittnar. Offren är de forskare som söker kunskap om klimatet, allmänheten som är beroende av medierna för korrekt information, och i slutänden alla som drabbas av de farliga klimatförändringar som blir omöjliga att undvika när åtgärderna för att motverka dem dröjer.
Det förtiger Eva Franchell. Det är den verkliga förnekelsen, och det är en tanke som verkligen svindlar.
Pingback: PKJonas » Blog Archive » Klimatskeptikerna, delfinerna och jag
Pingback: Klimatfail i media « skagedal