Intressant i DN i dag om det genombrott i fusionsforskningen som verkar vara på väg – eller kanske redan har skett. Jag ser gärna en rejäl satsning på fusionskraft parallellt med GenIV-kärnkraft, men det är viktigt att komma ihåg att båda teknikerna ligger flera årtionden in i framtiden. Det som finns att tillgå de närmaste åren är förnyelsebar energi, och för att den ska få genomslag behövs ett globalt pris på växthusgasutsläpp. Hört det förr?
Fortfarande efterlyser jag alltså att miljörörelsen – och främst Miljöpartiet – omprövar sitt motstånd mot kärnkraften, ett motstånd som baseras på hur kärnkraften såg ut för många årtionden sedan. Kan fungerande fusionskraft häva den förbannelsen?


