I dag har nio medlemmar av Uppsalainitiativet en debattartikel publicerad i Aftonbladet. Artikeln är ett svar på en artikel i gårdagens tidning av Gösta Walin och Per Krause. Gösta Walin, professor emeritus i oceanografi, är en av Sveriges mest välkända så kallade ”klimatskeptiker”, och argumentationen är därefter. Cynisk, svag, oärlig.
Vår artikel i sin helhet:
”Växthusgaser känner inga nationsgränser”
Gösta Walin och Pär Krause har flera fel i sitt debattinlägg om klimatet, både om klimatet och beskrivningen av den politik som föreslagits för att hantera problemet (Aftonbladet Debatt, 2/11).
När de sammanfattar de politiska argumenten påstår de att utsläppsbegränsande åtgärder anses vara ”extra nödvändiga i fattiga länder eftersom klimatförändringen slår extra hårt mot just dem”. Den idén är dock helt orimlig: växthusgaser erkänner överhuvudtaget inte några regions- eller nationsgränser. Argumentet förekommer därför inte bland seriösa debattörer. Den allmänna meningen är tvärtom att det är i den rika världen de största och snabbaste utsläppsbegränsningarna behöver ske eftersom det är där de överlägset största utsläppen per person finns. Redan Kyotoprotokollet hade denna inriktning.
Utsläppsbegränsningar i utvecklingsländerna bör därför tillåtas komma senare och mer gradvis än i den rika världen. Men om man helt lät bli utsläppsbegränsningar i tredje världen skulle Kinas och Indiens växande ekonomier snabbt äta upp alla minskningar i resten av världen. Detta skulle göra målet med två graders temperaturökning ouppnåeligt och dramatiskt öka risken att den globala temperaturuppgången fortsätter mot både tre, fyra och fem grader med potentiellt katastrofala konsekvenser.
Man kan undra över det förnuftiga i att energiutbyggnaden i fattiga länder skall behöva ta omvägen via fossilbränslen. På telekomområdet har man på flera håll gått direkt till mobiltelefoni utan någon omväg via fast telefoni. En genomtänkt grön elektrifiering av Kinas och Indiens landsbygd ger, tvärt emot vad Walin och Krause menar, möjlighet till stora vinster för samhälle, hälsa och klimat.
Gällande själva klimatet försöker Walin och Krause blanda bort korten genom att fokusera på redan inträffade klimatförändringar som de bagatelliserar bäst de kan. Men det är inte redan inträffade klimatförändringar diskussionen handlar om. De stora problemen ligger i framtiden och det är bara dem vi fortfarande kan göra något åt.
Med en låt-gå-politik kommer den fortsatta uppvärmningen sannolikt att leda till miljoner miljöflyktingar till följd av stigande havsnivåer och till att de glaciärer i Himalaya som idag utgör livsnödvändig färskvattentillgång för hundratals miljoner människor försvinner. Walins och Krauses tal om ”realism och förnuft i klimatpolitiken om nu klimatpolitik verkligen behövs” framstår i det perspektivet som ren cynism.
Per Edman
datalogAnders Emretsson
journalistOlle Häggström
professor i matematisk statistikLars Karlsson
docent i datavetenskap
Patrik Lindenfors
docent i zoologisk ekologi
Anders Martinsson
gymnasielärare i fysikCarl-Henrik Pettersson
doktorand i geologiErik Svensson
forskare i atmosfärsvetenskap
Magnus Westerstrand
doktorand i geokemiSamtliga undertecknare är aktiva på klimatbloggen Uppsalainitiativet.
