Jag har lyssnat på Steve Earle sedan Copperhead Road 1988 eller 1989 men det här var första gången jag såg honom live.
I somras släppte han albumet Townes med låtar av hjälten, mentorn och vännen Townes Van Zandt, och inte överraskande ligger tyngdpunkten på Van Zandt-covers även på konserten. Med sin skrovliga stämma och smått björnlika uppenbarelse sätter Steve Earle en helt egen prägel på tolkningarna av klassiker som Pancho And Lefty och Lungs, men allra starkast är nog trots allt ändå hans egna låtar som Tom Ames’ Prayer från min personliga favoritplatta av Earle, Train a Comin’, och den avslutande urladdningen Copperhead Road.
Med såväl det egna missbrukarlivet och tillnyktrandet som Townes Van Zandts tragiska öde i livfullt minne ger Steve Earle i starka – och ofta roliga – mellansnack ytterligare dimensioner till låtarna. Det är sällan det känns så tydligt att en artist är på riktigt.
Det är inte ofta jag går på konsert numera, men jag är verkligen glad att jag kom iväg på den här.
Uppdatering: DN och SvD recenserar.
