Är det rätt eller fel att Barack Obama får fredpriset?
Min omedelbara reaktion var att det är helt uppåt väggarna, men ett par timmar senare har jag svängt.
Först en disclaimer: Jag är en obamaniac. Gillar karln, gillar hans politik, gillar hans pragmatism.
Trots det tyckte jag först att den norska Nobelkommittén gjort ett galet val eftersom Obama de facto bara varit president i drygt ett halvår och ännu inte hunnit uträtta särskilt mycket.
Eller har han inte det?
Bara genom att bli vald, genom en av de mer värdiga presidentvalskampanjerna i modern tid, har han åstadkommit en monumental förändring. Dessutom har han visat enorm handlingskraft i ämbetet, även om en motspänstig republikansk minoritet i kongressen har lyckats bromsa mycket av förändringsarbetet. Bara se vad miljöskyddsmyndigheten EPA har åstadkommit i fråga om lagstiftning om växthusgasutsläpp, bergstoppsbrytning av kol och annat.
Den oro för att priset ska slå tillbaka mot Obama i USA som till exempel Patrik Lindenfors ger uttryck för är missriktad. Högerkrafterna hatar honom lika mycket utan som med ett Nobelpris.
Visst hade det varit säkrare för norrmännen att vänta och se ett år, men genom att redan nu uppmärksamma vad Obama betyder för klimatet (i flera betydelser) i världen har kommittén i stället visat stort mod. Jag är imponerad.
Om fredspriset i DN (I, II, III, IV, V, VI) och i SvD (I, II, III, IV, V)
Uppdatering: Thomas Engström formulerar i Fokus betydligt mer vältaligt och utförligt varför Barack Obama förtjänar priset.
Andra bloggar om barack obama, nobels fredspris, usa, norge
