I en bisats i DN:s artikel om upproret bland de thailändska bärplockarna finner vi den stora skandalen:
Leif Ögren menar att de 200 thailändarna i sporthallen förmodligen inte är tillräckligt duktiga bärplockare. Dessutom påstår han att hela ”bärupproret” är skapat av så kallade madamer som vill krossa systemet med bemanningsföretag – en organisation som svenska och thailändska staten har kommit överens om (min kursivering -AE).
Som LO-Tidningen förklarar:
Andra som kommer till Sverige och arbetar med arbetstillstånd är garanterade en inkomst på minst 13.000 kronor i månaden. Deras övriga villkor ska också likna de som finns i branschens svenska kollektivavtal.
Men 2007 infördes specialregler för bärplockare från bland annat Thailand. De nya reglerna innebär att bärplockarna undantas från alla garantier.
LO-Tidningens politiske redaktör Martin Lindblom skräder inte orden:
Detta grova utnyttjande av gästarbetare har skett med benäget bistånd från svenska myndigheter. I officiella sammanhang brukar Sverige angripa rika oljeländer i arabvärlden som lever gott på att exploatera undebetalda gästarbetare. Men knappt något arabland behandlar sina gästarbetare så illa som det rasistiska Myndighetssverige behandlar sina bärplockare från tredje världen.
Det handlar alltså om människor som hamnar djupare i skuld till sina svenska uppdragsgivare efter varje 14-timmars arbetsdag, och som vid hemkomsten dessutom är skyldiga det thailändska bemanningsföretaget över 15 000 kronor för flygresan. Mardröm var ordet.
Den svenska fackföreningsrörelsen kan vinna tillbaka lite av sitt sargade anseende genom att resolut agera för människovärdiga villkor även för arbetskraft från Thailand och Vietnam. Arbetarna själva efterlyser sådant stöd, för de tänker inte ge sig. En flamma av ljus i mörkret.
