I senaste LO-Tidningen får jag Sista ordet, det vill säga skriver den avslutande op-ed-kolumnen. Nätversionen, med rubriken Krypskytte mot klimatavtalet, är lite längre och bättre.
Ursprungligen hade jag tänkt utgå från Lars Berns och Maggie Thauerskölds bok Chill-Out, men det visade sig besvärligt att skriva något meningsfullt om den. Det är svårt att hitta snart sagt en enda mening i boken jag inte vill invända emot, och varken utrymme eller tid tillåter en utförlig debunking. Att skriva en regelrätt recension kändes inte heller särskilt meningsfullt – dels därför att Chill-Out så här långt inte verkar sätta något egentligt avtryck i debatten, och dels därför att det känns orättvist att kvalitetsbedöma en bok som så uppenbart har tillkommit under stor tidspress och med mikroskopisk budget. Jag vet hur svårt det är att hålla ihop en artikel på några tusen tecken och med tanke på förutsättningarna är det smått imponerande att det över huvud taget blivit en bok.
Däremot har Maggie givit ett omdöme om min kolumn på sin blogg The Climate Scam. Hon skriver vänligt att den är ”bra och väl avvägd” och uttrycker uppskattning av att jag undviker personangrepp och inte drar några paralleller till kreationism eller liknande. Naturligtvis är vi oense i sak. Maggie understryker att de så kallade ”skeptikerna” inte är några sabotörer:
Det må låta naivt, men de flesta av oss vill egentligen samma sak som många “sanna” AGW-företrädare (dvs. de som verkligen tror att vi står inför en klimatkris, och inte de som bara hänger på för att klimathotet ger dem en anledning att genomföra diverse politiska åtgärder) – att hjälpa dem som drabbas av naturkatastrofer, att hjälpa utvecklingsländerna nå samma status som vi utan att äventyra vår gemensamma miljö, att säkra framtidens energiförsörjning, att hitta nya energislag som räcker till hela jordens befolkning och i många hundra år framöver. Vi tror inte att vägen dit går via en reglering eller beskattning av koldioxidutsläppen. Och vi tror att de resurser som just nu läggs på sådana åtgärder mycket väl kan hjälpa oss att förhindra en eventuell katastrof, om nu risken för en sådan skulle föreligga.
Det är säkert sant. Och det låter naivt just för att det är naivt. För oavsett Maggies och andras ”tro” finns det en massiv forskningsmassa, i form av teori, empiri och de så förhatliga modellerna, som pekar i motsatt riktning. Att ignorera den kunskapen är inte acceptabelt när insatsen är så hög.
Signaturen Leif som kommenterar på The Climate Scam anser att Maggie är allt för välvillig. Han tycker sig i min användning av ordet ”fortfarande”, om det faktum att Lars Bern och Per-Olof Eriksson fortfarande breder ut sig i medierna, ger en underton av att jag vill ”frångå de demokratiska spelreglerna”. Jag vill här understryka att jag inte menar något sådant. ”Fortfarande” syftar på att frågan om mekanismerna bakom klimatförändringarna i praktiken är vetenskapligt avgjord, men att den stapplar vidare som en zombie på debatt- och insändarsidor (och, mer överraskande, i Aktuellt).
Andra bloggar om lo-tidningen, klimat, klimathotet, global uppvärmning, köpenhamn, lars bern, maggie thauersköld, chill-out, the climate scam
