Paul Krugman skriver om klimat igen och det är förstås lysande igen. Nu gäller det Kina, som fortfarande envist spjärnar emot alla krav på bindande utsläppsbegränsningar.
Ett av argumenten som de kinesiska förhandlarna åberopat är att mycket av landets utsläpp härrör från produktion av varor som exporteras till och konsumeras av länder i väst, och att det då är orättvist att Kina ska bära bördan av begränsningarna. Som Krugman påpekar blir den logiska följden av detta resonemang att bördan i stället då måste falla på de utländska konsumenterna – genom en koldioxidtull som återspelar de utsläpp som produktionen givit upphov till. Men kineserna avvisar sådana tullar med att de står i strid med frihandelsprinciperna.
Krugman skriver:
Sorry, but the climate-change consequences of Chinese production have to be taken into account somewhere. And anyway, the problem with China is not so much what it produces as how it produces it. Remember, China now emits more carbon dioxide than the United States, even though its G.D.P. is only about half as large (and the United States, in turn, is an emissions hog compared with Europe or Japan).
Ett handelskrig är förstås knappast lösningen på den kinesiska klimatknuten. Men varken Krugman eller Charlie McElwee på China Environmental Law berör tullinkomsternas användning.
Om alla intäkter från västs koldioxidtullar återinvesteras i ren energi och miljöteknik i Kina blir det i alla fall tydligt att det inte i första hand handlar om att skydda de importerande ländernas egna industrier, utan just om att begränsa utsläppen. Kina har ju också länge krävt bistånd för miljöarbetet, motiverat med att klimatförändringarna i första hand är orsakade av de industrialiserade ländernas historiska utsläpp.
En koldioxidtull som återförs till Kina skulle vara just ett sådant bistånd, även om intäkterna förstås inte skulle motsvara förlusterna på grund av högre priser i konsumentledet. Att få ner utsläppen är inte gratis. Men när pengarna investeras i ren teknik bär tullen på fröet till sitt eget avskaffande.
Självklart vore det bästa alternativet om Kina införde ett utsläppstak. Det ser dock inte ut som det kommer att ske, och därför börjar det bli dags att hitta en nödlösning.
PDF 
