Eftersom jag gillar fildelning och ogillar skiv- och flmindustrin skulle jag gärna vilja tycka om Piratpartiet och hela rörelsen runt omkring. När vettiga människor som Joakim Jardenberg faktiskt blir medlemmar känner jag i alla fall att partiet måste tas på allvar.
Men det hjälper inte. Även om jag är på samma sida i fråga om både FRA, telekomdirektivet och Ipred kan jag över huvud taget inte se till exempel att The Pirate Bay skulle vara ”en viktig röst i den debatten”.
För mig är det stora problemet fortfarande att jag tycker att frågor om nätintegritet och informationsfrihet är viktiga men inte de enda viktiga eller ens viktigast. Att då som Piratpartiet ”sälja ut” sina röster till den sida som välvilligast behandlar dessa frågor fungerar inte för mig.
Att somliga debattörer tappar sinnet för proportioner är också välbekant. Senast i raden är Deepedition – Niclas Strandh. Han upprörs av bolagsjuristen Pontus Selderman som uttrycker gillande av domen då ”TPB tillhandahållit ett system för nedladdning av upphovsrättsligt skyddat material, fullt medvetna om att det skulle komma att användas för olagliga syften”.
Enligt Niclas Strandh är detta stycke ”fantastiskt” – och inte i positiv bemärkelse:
TPB skapades för att dela filer. Utan att lägga några aspekter på vilka filer som delas. Genom att försöka påskina att det enda som delats är olagligt kopierade filer så gör Pontus S ett skarpt felslut och menar att det som ska bedömas av rättsstaten är människors intentioner med vad de gör, inte vad själva produkten av deras intention blir. TPB är ett system som ger möjlighet att dela filer oavsett dess upphovsrättsliga status: jag kan lägga ut min musik där – och då jag äger upphovsrätten så är det faktiskt lagligt att dela de filerna. TPB lägger inga moraliska aspekter på vilka filer som delas och det är det som är problemet för Pontus S och andra inom upphovsrättslobbyn. Och ja, självklart handlar TPB om att utmana det gamla sättet att se upphovsrätt; men det som en person bör dömas för i Sverige är hennes handlingar – inte hennes intentioner.
För att låna Niclas Strands eget ord är hans resonemang ganska fantastiskt. Han verkar faktiskt omedveten om uppsåtsbegreppet, som måste betraktas som en av grundpelarna i svensk (och internationell) rättsskipning. Gärningsmannens intentioner är i högsta grad avgörande för skudfrågan. Den som begår ett brott utan att vilja eller vara medveten om det frias i allmänhet.
Niclas Strandh skriver att Sverige efter TPB-domen är snubblande nära att döma människor för deras tankar snarare än deras handlingar. För att illustrera hur absurt ett rättsystem som tar hänsyn till uppsåtsfrågan är blir han dock tvungen att ta till en ganska långsökt parallell.
Rent praktiskt innebär det att om jag uppfann en drog med intentionen att döda men drogen visar sig vara ett kraftfullt medel mot cancer så skulle jag principiellt dömas för min initiala intention – inte bedömas för vad själva produkten av mitt arbete blev.
Personligen tycker jag inte att det är orimligt att man bestraffas om man medvetet försöker ta livet av folk – även om man även skulle förtjäna ett Nobelpris för att ha botat cancern. Men som illustration till fallet The Pirate Bay är ovanstående liknelse haltande på gränsen till totalförlamning, om inte annat för att de dömda faktiskt lyckades i sitt (föregivna?) uppsåt.
En rättvisare parallell skulle kunna vara att en grupp sätter upp något de kallar ”Hälarcentralen”. Här hjälper man vem som helst att sälja vilka varor som helst utan att fråga varifrån de kommer. Samtidigt propagerar man högljutt för att det gamla egendomsbegreppet är föråldrat och för att såväl stöld som häleri borde vara lagligt. När folk som blivit bestulna hittar sina ägodelar till försäljning och i brev kräver att ”Hälarcentralen” ska sluta sälja dem publiceras dessa brev tillsammans med hånfulla och avfärdande svar.
Skulle personerna bakom verksamheten vara trovärdiga när de hävdar att de inte har haft uppsåt att sälja stulna varor? Och skulle inte detta uppsåt göra häleriet värre än när enstaka stöldgods dyker upp på Blocket? (Ja, jag vet att upphovsrättsintrång inte är detsamma som stöld. Det är en parallell. Jag håller inte med dem som anser att ”The Pirate Bay är simpla tjuvar”).
Det är uppenbart att The Pirate Bay hade uppsåt och att detta naturligtvis ska påverka domen. Det blir mest löjligt att försöka hävda annat. Och löjligheten måste minska om stödet för Piratpartiet ska växa. Åtminstone hos mig.
Andra bloggar om: piratpartiet, the pirate bay, deepedition, joakim jardenberg, uppsåt, fildelning, fra, ipred, telekomdirektivet
PDF 
