Jag har tjatat om klimatmötet i Köpenhamn i december här på bloggen, och jag kommer att tjata mer. Men just nu pågår i Bonn, i skuggan av G20-mötet i London, en av tre planerade förberedande förhandlingssessioner inför Köpenhamnsmötet.
Det går att följa förhandlingarna via webcast men den tristessen önskar jag inte någon. Jag ska försöka hålla utkik efter det lilla konkreta som kommer att komma ut ur mötet. Tills vidare rekommenderas USA-representanten Todd Sterns utmärkta inledningstal från i söndags. Stern talade klarspråk om utmaningen i att få ett avtal som är tillräckligt kraftfullt men även går att driva igenom politiskt. Dessutom var han befriande ärlig om vikten både av att i-länderna tar sitt ansvar för gångna tiders utsläpp och att u-länderna väljer en annan väg framåt.
Countries that are most responsible for past carbon emissions and countries that are on track to be most responsible for future emissions must join together. That is the essence of our common responsibility and we must discharge it for the common good.
Of course our responsibilities are differentiated as well. Developing countries face urgent challenges in lifting their citizens out of poverty and providing them with a better life.
But part of the development challenge is making sure that developing countries have the opportunity to follow a cleaner path forward. I like to tell the story that earlier this decade India had only about 55 million people with phone service, but, rather than insist on following the industrialized countries’ path of wired service, India leap-frogged to cell phones, with the result that a few years later 350 million Indians have phones. We need a similar leap-frogging of fossil fuels in the world of energy.
Det ska bli spännande att se om dessa vackra ord också går att omsätta i politisk handling. Och trots allt är jag optimist.
Andra bloggar om klimat, klimathotet, unfccc, todd stern, bonn, köpenhamn
