Jag orkar verkligen inte engagera mig i debatten kring Ipred, fildelning och Piratpartiet på det sätt som större delen av den svenska bloggosfären gör. Mymlan och Deeped skriver sansat och mestadels klokt och jag tycker att Andreas Ekström kommer hyfsat nära en rimlig position i sin krönika i Journalisten: Piratpartiet är 2000-talets Ian och Bert.
Upphovsrätten i den digitala tidsåldern är en jättekomplicerad och superintressant fråga som jag inte har tid att ta tag i under en liten paus i kylskåpsstädningen, men med Piratpartiet är det enklare: Det är ett ”parti” som är så löjligt att man snudd på skäms över att vara svensk. Ett parti vars enda genuina engagemang handlar om rätten att fildela upphovsrättsskyddat material och där alla andra ”hjärtefrågor” – integritet, ”samhällskostnaden av upphovsrätten” med mera – endast är kulisser för att ge ett nödtorftigt sken av legitimitet. Hade det här varit de verkliga kärnfrågorna hade partiet naturligtvis bildats för många år sedan, inte när frågan om illegal nedladdning började brännas i samhällsdebatten.
Ovanstående är inte att betrakta som ett instämmande i diverse gerontiska artisters upprop, ej heller som att jag delar åsikten att illegal nedladdning är ”stöld”. Min övertygelse är också att den tekniska utvecklingen kommer att göra detta till en ickefråga inom en närmare framtid än vi kan föreställa oss. Och Piratpartiets betydelse kommer knappast att vara större än det här inläggets. Som en fis i styv kuling alltså.
Andra bloggar om: fildelning, upphovsrätt, ipred, piratpartiet, andreas ekström, therealmymlan, deepedition
PDF 
