Mats Alvesson, professor (oklart i vad) vid Lunds universitet, vill ha varningstexter på miljöförstöringsbranschens produkter och tjänster. Han skriver på Aftonbladets debattsida:
Miljöfrågorna kräver medvetenhet. Att ständigt påtala att flyga och köra bil är planetförstörande aktiviteter kan öka eftertänksamheten.
Om detta – mot förmodan – skulle bli verklighet vore det bara ett i raden av slag i luften som låter beslutsfattare och oss andra låtsas att vi gör något för att stoppa klimatförändringarna, medan i själva verket i stort sett ingenting händer.
Det stora felet med alla kampanjer för att öka medvetenheten är att de lägger ansvaret för att minska utsläppen på individen. I fallet med tobak, som Mats Alvesson drar en parallell till, finns det en viss logik i detta eftersom konsekvenserna av rökning och snusning främst drabbar de individer som röker och snusar. När det gäller klimatförstöring är det tvärt om – vi i den rika världen står för lejonparten av utsläppen men de som drabbas hårdast av följderna är de fattigaste i utvecklingsländerna.
Individens samvete är ett ineffektivt, ojämnt och orättvist styrmedel. Framför allt finns det en monumental brist på logik i att utvinning och försäljning av fossila bränslen kan fortgå fullständigt ohämmat medan konsumtionen ska strypas på olika mer eller mindre ineffektiva sätt – och bara hos vissa. Så länge det inte finns ett global system för fördelning av utsläppsrätter innebär detta främst att användningen av fossilbränslen – och därtill hörande växthusgasutsläpp – flyttas till andra grupper och/eller länder.
Det största hindret för att minska växthusgasutsläppen är förmodligen den utbyggnad av kolkraft som i dag sker i många av världens länder. Nasas James Hansen försöker övertyga världsledarna om ett totalstopp för nya kolkraftverk som inte fångar in och lagrar koldioxid (en teknik som inte kommer att finnas i kommersiell skala på årtionden). Det är talande att inte ens den svenska regeringen väljer bort denna suicidala kraftkälla utan, genom helstatliga Vattenfall, planerar tre nya kolkraftverk i Tyskland.
Ska utsläppen kunna minskas måste kolet överges som kraftkälla, och för att ha en chans att övertala utvecklingsländerna till detta är en förutsättning att EU, Australien, Kanada och USA sätter ett exempel och börjar fasa ut kolkraften.
Vad som krävs är alltså snabb politisk handling, något som i sin tur kräver politiskt mod. I väntan på de nödvändiga globala överenskommelserna måste våra europeiska och amerikanska ledare visa att den rika världen, som genom sina historiska utsläpp har orsakat problemet, också är beredd att ta sitt ansvar för att lösa det.
I det perspektivet är skuldbeläggning av enskilda individer för deras flygresor faktiskt inget annat än ett hån.
PDF 
